Perspektiv

Jag har alltid sett mig själv som driven, ambitiös och modig. En sån person som tar ansvar och rör sig framåt. Det har hjälpt mig mycket, både i jobbet och privat. När jag väl registrerat mitt företag upptäckte jag något. Jag såg inte mig själv som egenföretagare. Jag gömde mig bakom det andra jag gjorde, “jag jobbar här och sen driver jag också ett företag vid sidan av”. Jag hade aldrig riktigt sett mig i den rollen innan, och det märktes. Jag letade inte efter möjligheter p

Varför tjatar alla så mycket om nervsystemet? Eller… kanske en bättre fråga: varför har vi inte pratat mer om det tidigare? Du känner kanske igen dig i något av följande: När saker inte rör sig framåt växer frustrationen. Beslutsprocesser som kräver fler kontrollinstanser, fler möten, fler powerpoints eller mer analys hjälper inte som lugnande förklaring. Inom dig triggas en låggradig irritation över otydligheten och upplevelsen av brist på ansvar. Stämningen i rummet märks r

Chef. Förälder. Styrelseledamot. Vän. Mentor. Partner. Tränare på helgen. Vad skiljer rollerna åt? Kanske vilken kostym som tas på. Vilken plats vi förväntas ta i rummet. Vilka beslut vi ansvarar för. En fråga jag ofta får är: “Jobbar du med privatpersoner eller företag?” Frågan låter rimlig, men den bygger på ett antagande som jag alltid tyckt är lite märkligt. Som om det skulle finnas två olika typer av människor: en på jobbet och en annan privat. Vad har de gemensamt? Det