Du lämnar inte ditt nervsystem hemma när du går till jobbet

Chef. Förälder. Styrelseledamot. Vän.

Mentor. Partner. Tränare på helgen.

Vad skiljer rollerna åt?

Kanske vilken kostym som tas på.

Vilken plats vi förväntas ta i rummet.

Vilka beslut vi ansvarar för.

En fråga jag ofta får är: “Jobbar du med privatpersoner eller företag?”

Frågan låter rimlig, men den bygger på ett antagande som jag alltid tyckt är lite märkligt. Som om det skulle finnas två olika typer av människor: en på jobbet och en annan privat.

Vad har de gemensamt?

Det är samma människa.

Samma historia.

Samma nervsystem.

Det följer med, oavsett vilken roll vi kliver in i.

När belastningen ökar märks det inte alltid i orden. De flesta ledare är professionella nog att hålla masken. Det som däremot blir vanligare är subtila beteendeskiften: små förändringar i hur beslut fattas, hur samtal utvecklas och hur osäkerhet hanteras.

Anpassning som strategi

I vissa sammanhang visar det sig som anpassning. Ett redan fattat beslut börjar omförhandlas redan i korridoren efter mötet. Ett obekvämt samtal som borde tas skjuts upp ännu en gång. Tydliga gränser formuleras som förslag för att undvika friktion.

På ytan kan det se ut som flexibilitet eller omtanke.

Men över tid skapar det ofta otydlighet och ett växande tryck i organisationen.

Kontroll som strategi

I andra sammanhang visar det sig istället som ökad kontroll. Tempot höjs när osäkerheten ökar. Delegerade uppgifter tas tillbaka för att det går snabbare att göra det själv. Diskussioner kortas för att komma vidare, trots att frågan egentligen hade behövt mer tid.

Det kan till en början kännas effektivt.

Men över tid minskar både handlingsutrymmet och ansvarstagandet i teamet.

Perfektionism som strategi

I andra situationer visar det sig som perfektionism. Ett underlag som i praktiken är tillräckligt bra skickas tillbaka en gång till för “en sista justering”. Beslut skjuts upp för att ytterligare analys ska hinna göras, trots att informationen som finns redan räcker för att gå vidare.

Det kan se ut som noggrannhet eller höga kvalitetskrav.

Ett försök att minska osäkerhet som i praktiken kan bromsa tempot i organisationen.

Kostnaden

Över tid kostar det i kvalitet, i framdrift och i tillit.

Organisationer försöker ofta hantera problemen genom nya beslut, processer eller riktlinjer. Samtidigt sitter samma nervsystem kvar runt konferensbordet.

Organisationer utvecklas inte bara genom nya strukturer, utan också genom vilket tillstånd människorna i rummet befinner sig.